jemsi.blogg.se

Inte många dagar kvar förrän siffran visar 50% .

Om ni skulle frågat mig för två år sedan om jag ville ha ett barn till hade nog svaret blivit nej. 

Ebbe var så otroligt efterlängtad och i mina ögon fanns bara han ❤

Men något hände i mig för ca 1 1/2 år sedan. Ebbe skulle fylla tre år och han var ingen bebis längre. En liten pojke hade han blivit som kunde gå och äta för egen maskin. Var tog min lilla bebis vägen?!

När E hade fyllt tre år och många av våra vänner hade fått sitt andra barn. När vi hälsade på hos vännerna och man såg dessa små bebisar & deras storasyskon och Ebbe som sken upp som en sol när han fick se en liten filur då hände något inom mig!

Jag är uppvuxen som ensambarn. Finns både för & nackdelar med de där. Den stora fördelen är väl att aldrig behöva dela sin mamma och pappa med någon ❤

Alla mina vänner hade syskon och jag kunde känna de lite ensamt ibland.

Berättade detta för min J och han velade lite. Vi vet att vi har ett frisk & välmående barn menade han på.

När vi sen råkade ut för ett utomkvedshavandeskap som egentligen inte var vidare planerat från vår sida. Alltså en graviditet . Finns väl ingen som planerar för ett utomkvedshavandeskap . 

När jag fick plusset på stickan & skickade iväg ett sms efter att ha ringt flertal gånger till J "Du ska bli pappa igen" kom den där längtan som en pil igenom hela kroppen . Hos oss båda två.

Nu är vi tacksamma för varje dag som går och jag har valt att leva på och faktiskt köpa de där bebisplagget om jag nu tycker de är sådär underbart fint! 

Skulle de ske något som inte är väl. Låt oss ta de då ❤

Min största dröm kommer håller på att gå i uppfyllelse . Att få ge Ebbe ett syskon.